Oavgjort i lokal MP-match!

Som MUF-ordförande i Örebro län kan jag inte begära mer support och uppbackning ifrån Moderaterna än det vi får på hemmaplan. Närmare ett dussintal MUF:are sitter som förtroendevalda i kommunens nämnder och relationen till vår länsförbundsordförande i partiet, den framgångsrike bloggaren Kent Persson, är grundmurat god. Kent är en framåtsyftande politiker som förmår mixa ideologi och pragmatism på ett konstruktivt sätt. Han är en del av de nya Moderaterna, samtidigt som han inte blundar för det som var bra med partiet innan omgörningen 2003. Jag, och många med mig, sätter stort värde på hans engagemang och entusiasm inför MUF och det vi kan bidra med.

Emellertid ligger det alltid i Moderata Ungdomsförbundets intresse att ifrågasätta, tvista och vara lite busigt oppositionella. Det visar om inte annat vår MST-ordförande Therese Molander som i SvD replikerar på Kent Perssons uppmaning om att bjuda in Miljöpartiet till regeringssamarbete. Therese anser att detta indikerar politisk lättja och ovilja att hålla distans till de partier som inte delar Alliansens värdegrund. Kent å sin sida menar att det skulle vara en bra lösning för att göra regeringen mindre beroende av en minst sagt nyckfull socialdemokrati – som dagligdags smattrar ut löften utan vare sig politisk substans eller finansiering. Inom Miljöpartiet finns många brister ur ett liberalt hänseende, men de är åtminstone inte per definition socialistiska i sin grundidé – vilket borgar för ett fungerande samarbete. Ett synsätt som backats upp av bland annat Anders Borg i Ekots lördagsintervju. Kent är med andra ord i gott sällskap!

Till vilket läger ska jag då sälla mig i den här delikata frågan? Svaret är långt ifrån enkelt. Inom Miljöpartiet finns det strömningar som på intet vis är oförenliga med Alliansens tankegods, samtidigt som de ur flera avseenden vänder sig emot ekonomisk utveckling och globalisering. Gustav Fridolin må säga att han varken vill gå åt vänster eller höger – men den personliga biografin visar på ett hängivet engagemang i organisationer som vänt sig emot frihandel och marknadsekonomi. Som moderat vill jag inte att sådana värderingar influerar regeringsarbetet, samtidigt som det naturligtvis vore praktiskt att slippa flörta med Håkan Juholt i tid och otid, då han gjort det till en paradgren att vara otydlig och senare hävda att hans resonemang alltid varit glasklara.

Slutsatsen får alltså bli något tråkig: Från min horisont är det inte läge att bjuda upp Miljöpartiet till regeringsdans under den här mandatperioden. De valde att ingå i det rödgröna samarbetet och har tydligen demonstrerat var de har huvuddelen av sina ideal för tillfället. Dock finns det ingenting som förhindrar seriösa samtal och lösningar som gagnar båda parter i en situation utan parlamentarisk majoritet för någondera blocket. Sedan får vi se vad som händer när valrörelsen försiktigt drar igång frampå vårkanten 2014.

Slutresultat i den lokala fajten: 1-1

Bloggar: Peter Andersson och Thomas Böhlmark